Varifrån kommer smärta?

Smärta uppträder i alla möjliga former: huvudvärk, ryggvärk, muskel- eller ledsmärta. Det är inte bara typen av smärta som varierar, även hur smärtan uppfattas skiljer sig från person till person. Samma smärtnivå kan uppfattas som allt från ”outhärdlig” till ”obetydlig”. Alla är dock överens om en sak: den som lider av smärta vill att den ska försvinna så snabbt som möjligt.

Ändå har smärtan en livsviktig funktion: den är kroppens varningssignal. Om smärta uppträder upprepade gånger under en lång period är det ofta en varning från kroppen som signalerar ett sjukdomstillstånd eller en emotionell belastning. Smärta uppstår när fysiska, kemiska eller elektriska stimuli eller temperatur­stimuli överskrider ett visst tröskelvärde – eller med andra ord, om kroppen är på väg att råka ut för en skada. En sådan skada kan ge upphov till en inflammation som i sin tur är orsaken till smärtan.

Kroppen har ”smärtsensorer” i alla vävnader, även i huden och i stort sett alla organ. Smärtsensorerna aktiveras av smärtimpulser. Smärtimpulserna skickas via långa nervbanor till ryggmärgen, som fungerar som växelstation. Alla som har bränt sig på en het spisplatta vet att man reflexmässigt drar undan handen innan man har blivit medveten om smärtan. Ryggmärgen vidarebefordrar smärtimpulsen till hjärnan där den bearbetas i olika centra. Stimulit uppfattas som smärta först när impulsen når talamus, ett stort område i mellanhjärnan. Det limbiska systemet (ett område i hjärnan som i första hand bearbetar känselintryck) hanterar den emotionella reaktionen på smärtan. Hjärnbarken identifierar platsen för smärtan och bedömer dess intensitet. Beroende på utfallet av bearbetningen i olika delar av hjärnan kan dessa processer aktivera kroppens egna smärt­lindrande funktioner. För att göra detta skickar hjärnan impulser tillbaka till stället där smärtan uppkom.

Kronisk smärta är smärta som kvarstår under en längre tid eller som ständigt återkommer. Smärtan blir kronisk när nervsystemet är överbelastat därför att det ständigt bombarderas med smärtstimuli. Nervsystemet reagerar på detta angrepp med komplexa förändringar: smärtsensorerna svarar snabbare på smärtstimuli och skickar smärtsignaler som respons även på svaga stimuli. Samtidigt försvagas de smärthämmande signalerna från hjärnan. Med tiden blir smärtan alltmer frikopplad från källan. Smärtan kan kvarstå även efter att den ursprungliga skadan har läkt eftersom nervsystemet har lärt sig ”smärta”. Snabb och effektiv behandling kan förhindra att akut smärta blir kronisk.